I biblioteket på Centro Gabriela Mistral, det som förut var Diego Portales. Förra veckan försvann helt i familjeangelägenheter. Guldbröllop för Mimi och Tata, till exempel, återföreningar och det där bullriga familjekaoset som jag älskar så mycket. Tårfyllda tal, knirriga gamla fastrar, cumbia och cueca. Barnen snackar chilensk slang och har för första gången i sina sex- och fyraåriga liv varit vakna till fem på morgonen. Det fanns en chokladfontän också, samt sockrade popcorn.
Men nu är det snart bara två veckor kvar av Chile 2012 och nu har jag gett mig fan på att skriva in i väggen. Så här sitter jag på GAM och krystar. Jag ville egentligen bara säga det, för egentligen har jag internetförbud. Internet är det enskilt största hotet mot min eventuella arbetsdisciplin.
onsdag, mars 07, 2012
tisdag, februari 28, 2012
Tvålandsförbannelsen
Festival de Viña avslutas i kväll, kusinernas sommarlov slutar på torsdag och häromdagen var det kallt. Plötsligt i dag längtade jag hem lite. Till rena Sickla, utan hundskit på gatorna, utan damm, utan ständigt smutsiga barnfötter, utan folk överallt, min egen säng med påslakan, kläderna i en garderob, inte hundra skrymslen där allting helt mystiskt försvinner, rimliga läggningstider, svensk public service-tv utan reklam riktad till barn, lagom temperatur om natten, min cykel, Ica, laga mat i mitt kök, tvätta kläder i 40-60-grader, mina vänner, mina syskon, min mamma och pappa, min mobiltelefon.
Och samtidigt: Hur ska jag stå ut med att inte komma tillbaka hit till det här underbara familjekaoset på två år?
Och samtidigt: Hur ska jag stå ut med att inte komma tillbaka hit till det här underbara familjekaoset på två år?
tisdag, februari 14, 2012
Framför huset på Portugal
Jag blir inte klok på tiden. Jag har ett ärende på gatan Portugal, jag ska hämta en fleece på ett hotell för att sedan lämna tillbaka den, och jag promenerar från hotellet, fyra långa Santiagokvarter, upp mot Alameda.
Förbi Lux dammsugarfilial vid tvärgatan som ledde till A:s hus, där hennes mamma hade äldreboende. Begravningsbyråerna vid offentliga akutsjukhuset Posta Central, en radda nya hyreshus som poppat upp som svampar. Vem köper alla dessa nya lägenheter? Det undrar jag varje gång jag är här. En gigantisk mack, apoteket, fram till kvarteret där jag bodde i två år av mitt liv. Mellan 27 och 29 (och ett halvt för att vara exakt). Portugal 71, torre 5. Vi bodde på 15:e våningen i ett av de gamla 21-våningshusen från teknikoptimismens 70-tal. De enda här med centralvärme.
(Jag tar bilder med mobilen men är för tekniktrött för att lyckas ladda upp dem.)
Och jag blir inte klok på tiden. Småbutikerna är kvar, tidningskiosken, Unimarc och Santa Isabel, Universidad de Chiles arkitekturinstitution, tvätteriet, parken där vi spelade innebandy. Jag är inte kvar, jag lämnade för sju år sedan, nu är jag tillbaka, sedan åker jag igen. Lämnar man ett avtryck på en plats, lämnar platsen ett avtryck i oss? Spelar det över huvud taget någon roll att jag sov i det där sovrummet med fönster mot kusten nästan varje natt i två års tid? Att Storebrors livsresa startade där?
Jag tänker att jag ska plåta alla hus där jag bott i mitt liv och sätta upp dem på väggen hemma i Sickla. En exposé. Det skulle kanske ge ett sammanhang. Spelar sammanhang någon roll?
Nu sitter jag på GAM, Centro Gabriela Mistral, det som förut var Diego Portales och där jag en gång lyssnade på Michelle Bachelet när hon invigningstalade på en konferens om "reproduktiva rättigheter", alltså abort och preventivmedel. Det var innan hon blev president. Framför ögonen mitt gamla hus.
Är jag nostalgisk? Är jag inte nostalgisk?
Förbi Lux dammsugarfilial vid tvärgatan som ledde till A:s hus, där hennes mamma hade äldreboende. Begravningsbyråerna vid offentliga akutsjukhuset Posta Central, en radda nya hyreshus som poppat upp som svampar. Vem köper alla dessa nya lägenheter? Det undrar jag varje gång jag är här. En gigantisk mack, apoteket, fram till kvarteret där jag bodde i två år av mitt liv. Mellan 27 och 29 (och ett halvt för att vara exakt). Portugal 71, torre 5. Vi bodde på 15:e våningen i ett av de gamla 21-våningshusen från teknikoptimismens 70-tal. De enda här med centralvärme.
(Jag tar bilder med mobilen men är för tekniktrött för att lyckas ladda upp dem.)
Och jag blir inte klok på tiden. Småbutikerna är kvar, tidningskiosken, Unimarc och Santa Isabel, Universidad de Chiles arkitekturinstitution, tvätteriet, parken där vi spelade innebandy. Jag är inte kvar, jag lämnade för sju år sedan, nu är jag tillbaka, sedan åker jag igen. Lämnar man ett avtryck på en plats, lämnar platsen ett avtryck i oss? Spelar det över huvud taget någon roll att jag sov i det där sovrummet med fönster mot kusten nästan varje natt i två års tid? Att Storebrors livsresa startade där?
Jag tänker att jag ska plåta alla hus där jag bott i mitt liv och sätta upp dem på väggen hemma i Sickla. En exposé. Det skulle kanske ge ett sammanhang. Spelar sammanhang någon roll?
Nu sitter jag på GAM, Centro Gabriela Mistral, det som förut var Diego Portales och där jag en gång lyssnade på Michelle Bachelet när hon invigningstalade på en konferens om "reproduktiva rättigheter", alltså abort och preventivmedel. Det var innan hon blev president. Framför ögonen mitt gamla hus.
Är jag nostalgisk? Är jag inte nostalgisk?
Måndag
Oklart om avlusningen varit effektiv, orkar inte ens tänka på om jag har löss själv. Jag som delar kudde med Lillasyster. Så fort jag börjar tänka på det kliar det.
Tre lugna dagar, rastlöst lugna. Jag är van att räkna livet i prestationer. Det är onödigt men jag kan inte hjälpa det. I fredags skrev jag 56 rader. I går läste jag 30 sidor i Lasse Bergs "Gryning över Kalahari". I dag intet av något. Men vi skapjade med Sickla! Det var upplyftande. Och jag har lagat mat i helgen, diskat och tvättat. Sorterat leksaker, vi har bytt vatten i poolen.
Och jag gjorde en läxa med Storebror och tog med honom till mallen och åt glass. Barnen behöver organiserade aktiviteter. Vi har lagt ner dagisprojektet, vi letar privatlärare. Storebror vill helst gå på tennisskola, av någon outgrundlig anledning.
Dygnsrytmen är nu fullständigt chilensk och anpassad till sommarlov. Vi åt middag klockan 21, nu är klockan 22 och barnen har någon sorts show för sig med en re-mix av "Dirty dancing"-låten. För en stund avbruten för ispåläggning sedan Lillasyster stupat med pannan i keramikgolvet.
I San Pedro i Atacamaöknen - där jag var typ förra veckan - är det rekordöversvämning. Whitney Houston är död. En dålig barnmage här hemma var bra i dag. Vi väntar på att farmor ska komma tillbaka från Argentina. Dagarna glider i varandra, jag tror att halva tiden här gått nu, kanske är det lite mer.
Jag är så hemma i Chile att min nyfikenhet är borta, liksom min storögdhet. I morgon, då ska jag skriva på biblioteket igen.
Tre lugna dagar, rastlöst lugna. Jag är van att räkna livet i prestationer. Det är onödigt men jag kan inte hjälpa det. I fredags skrev jag 56 rader. I går läste jag 30 sidor i Lasse Bergs "Gryning över Kalahari". I dag intet av något. Men vi skapjade med Sickla! Det var upplyftande. Och jag har lagat mat i helgen, diskat och tvättat. Sorterat leksaker, vi har bytt vatten i poolen.
Och jag gjorde en läxa med Storebror och tog med honom till mallen och åt glass. Barnen behöver organiserade aktiviteter. Vi har lagt ner dagisprojektet, vi letar privatlärare. Storebror vill helst gå på tennisskola, av någon outgrundlig anledning.
Dygnsrytmen är nu fullständigt chilensk och anpassad till sommarlov. Vi åt middag klockan 21, nu är klockan 22 och barnen har någon sorts show för sig med en re-mix av "Dirty dancing"-låten. För en stund avbruten för ispåläggning sedan Lillasyster stupat med pannan i keramikgolvet.
I San Pedro i Atacamaöknen - där jag var typ förra veckan - är det rekordöversvämning. Whitney Houston är död. En dålig barnmage här hemma var bra i dag. Vi väntar på att farmor ska komma tillbaka från Argentina. Dagarna glider i varandra, jag tror att halva tiden här gått nu, kanske är det lite mer.
Jag är så hemma i Chile att min nyfikenhet är borta, liksom min storögdhet. I morgon, då ska jag skriva på biblioteket igen.
lördag, februari 11, 2012
Motgångarna, hittills
När man ligger där i poolen och flyter kan man tro att allt är frid och fröjd här nere. Att det är soligt hela tiden. Det är det inte.
Vi är på väg in i andra halvlek av vårt Chileäventyr och i morse sa jag till mig själv att nu är det dags att få lite lugn och ro. Lite hängmatta och långa skrivdagar på biblioteket (Centro Gabriela Mistral är min nya favorit). Disciplinerat flow, tillfredsställelsen i uthålligheten. Kanske läsa lite fler än två av de typ tio böcker jag har med mig ner hit. Som jag på allvar trodde att jag skulle hinna läsa.
Några av de saker som har hänt hittills, bland annat:
1. Juice i datorn.
2. Misslyckad och dyr reparation av samma dator.
3. Lätt anhörig-härdsmälta på grund av modern familjebildning och katolicism (alla mår bra, tack så mycket).
4. En onödigt blöt grillfest, när småbarnsföräldrar tror att de kan dricka lika mycket vin som när de var 20.
5. Falskt spindelbett på Lillasyster med tillhörande sjukhusbesök (det var nog en mygga).
6. Ett dagisäventyr som började bra men slutade i akut Storebrorsprotest samt punkt 8.
7. En veckas frustrerat arbete med inbjudningskort som sinkades av A) Trasig dator. B) Brist på snyggt papper i typ tio pappershandlar. C) Slut på bläck i skrivaren.
8. Och så dagens crecendo: Löss. Jag hade aldrig sett löss, nu har jag sett väldigt många på Lillasysters huvud. Jag var cool ända tills jag såg dem. Sedan låtsades jag vara cool fast jag egentligen var helt desperat. Tvätta alla lakan och handdukar i varmt vatten och lägg gosedjur i plastpåsar i två veckor, står det i avlusningsinstruktionen. Här tvättar alla alltid i kallt vatten och hur ska Lillasyster kunna leva utan sin docka i två veckor?
Men annars är allt bra. Om löss inte räknas som en sjukdom så är alla i alla fall friska.
Vi är på väg in i andra halvlek av vårt Chileäventyr och i morse sa jag till mig själv att nu är det dags att få lite lugn och ro. Lite hängmatta och långa skrivdagar på biblioteket (Centro Gabriela Mistral är min nya favorit). Disciplinerat flow, tillfredsställelsen i uthålligheten. Kanske läsa lite fler än två av de typ tio böcker jag har med mig ner hit. Som jag på allvar trodde att jag skulle hinna läsa.
Några av de saker som har hänt hittills, bland annat:
1. Juice i datorn.
2. Misslyckad och dyr reparation av samma dator.
3. Lätt anhörig-härdsmälta på grund av modern familjebildning och katolicism (alla mår bra, tack så mycket).
4. En onödigt blöt grillfest, när småbarnsföräldrar tror att de kan dricka lika mycket vin som när de var 20.
5. Falskt spindelbett på Lillasyster med tillhörande sjukhusbesök (det var nog en mygga).
6. Ett dagisäventyr som började bra men slutade i akut Storebrorsprotest samt punkt 8.
7. En veckas frustrerat arbete med inbjudningskort som sinkades av A) Trasig dator. B) Brist på snyggt papper i typ tio pappershandlar. C) Slut på bläck i skrivaren.
8. Och så dagens crecendo: Löss. Jag hade aldrig sett löss, nu har jag sett väldigt många på Lillasysters huvud. Jag var cool ända tills jag såg dem. Sedan låtsades jag vara cool fast jag egentligen var helt desperat. Tvätta alla lakan och handdukar i varmt vatten och lägg gosedjur i plastpåsar i två veckor, står det i avlusningsinstruktionen. Här tvättar alla alltid i kallt vatten och hur ska Lillasyster kunna leva utan sin docka i två veckor?
Men annars är allt bra. Om löss inte räknas som en sjukdom så är alla i alla fall friska.
måndag, februari 06, 2012
Fler saker jag älskar med Chile
Kravlösheten.
Simond´s Baby Care hudlotion som har för mycket parfym för bäbisar men funkar utmärkt för mig.
Simond´s Baby Care hudlotion som har för mycket parfym för bäbisar men funkar utmärkt för mig.
lördag, februari 04, 2012
Saker jag älskar med Chile
Mig själv som jag är här: Rappare, roligare, gladare, lugnare, mer originell.
Bullriga familjen och alla dess förvecklingar.
Café con leche på morgonen.
Växelkursen som gör att jag kan unna mig.
Sommarvärmen som aldrig tar slut.
Empanadas de queso.
Att alla pratar med alla inklusive med mig.
Att man får fråga ur andra människor utan att de tar illa upp.
Äta once (kvällsfika) vid sju med nyhandlad marraqueta (bröd) och avokadoröra.
Naturen i extralarge: Anderna, vulkaner, öknar, storskogar och världsvida vyer.
De sena vanorna och att ingen vaknar frivilligt före nio.
Färskpressad fruktjuice.
Att jag blir smalare av sig själv här.
Att jag kan prata slang och folk tycker det är charmigt.
Machas à la parmesana.
Bullriga familjen och alla dess förvecklingar.
Café con leche på morgonen.
Växelkursen som gör att jag kan unna mig.
Sommarvärmen som aldrig tar slut.
Empanadas de queso.
Att alla pratar med alla inklusive med mig.
Att man får fråga ur andra människor utan att de tar illa upp.
Äta once (kvällsfika) vid sju med nyhandlad marraqueta (bröd) och avokadoröra.
Naturen i extralarge: Anderna, vulkaner, öknar, storskogar och världsvida vyer.
De sena vanorna och att ingen vaknar frivilligt före nio.
Färskpressad fruktjuice.
Att jag blir smalare av sig själv här.
Att jag kan prata slang och folk tycker det är charmigt.
Machas à la parmesana.
torsdag, januari 26, 2012
Sommarhit nr 2
Den här sommaren lyssnar vi också på "Mosa mosa asi voce me mata" med M Teló - resten av tiden.
onsdag, januari 25, 2012
Spanskan och det sociala
Lillasyster har haft en trotsig höst, nu är hon som förbytt. Charmig, humoristisk, älskad av alla. Hon äter som en häst, tömmer alltid tallriken. Det är väl en tillväxtperiod.
Storebror har det lite kämpigt, mäter sig i barngrupperna, kännner sig lite udda i konkurrensen om en plats. Jag tror det är vad det handlar om. En social medvetenhet som kommit med åldern. Han förstår att han inte pratar flytande spanska och medan Lillasyster tar det som det är, hon är i det som erbjuds, så kan han jämföra. Och när han inte förstår instruktionerna i en lek, backar han undan. Jag försöker säga att han är en superhjälte som gör det här, att jag förstår att det är svårt.
Utveckling gör ont ibland.
Jag skriver, försöker få det att gå framåt. I går satt jag på biblioteket, skrev effektivt i flera timmar. En bra miljö. I natt sov jag dåligt, Lillasyster sov oroligt, nu är jag hemma i stället för på lokal. Ska bädda rent sängen, sådant som måste göras var man än är i världen.
Storebror har det lite kämpigt, mäter sig i barngrupperna, kännner sig lite udda i konkurrensen om en plats. Jag tror det är vad det handlar om. En social medvetenhet som kommit med åldern. Han förstår att han inte pratar flytande spanska och medan Lillasyster tar det som det är, hon är i det som erbjuds, så kan han jämföra. Och när han inte förstår instruktionerna i en lek, backar han undan. Jag försöker säga att han är en superhjälte som gör det här, att jag förstår att det är svårt.
Utveckling gör ont ibland.
Jag skriver, försöker få det att gå framåt. I går satt jag på biblioteket, skrev effektivt i flera timmar. En bra miljö. I natt sov jag dåligt, Lillasyster sov oroligt, nu är jag hemma i stället för på lokal. Ska bädda rent sängen, sådant som måste göras var man än är i världen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
